ryba

Det är med lite konstiga tankar och känslor idag, då jag åkte över till exet och lämnade hennes grejer som hon har haft hos mig. Helt plötsligt är allt bara borta, hon finns inte mer i mitt liv. Eller ja, jag kan ju välja att ha henne kvar och höra om hon vill vara vänner, men i min värld så går det inte. Är det slut så är det slut! Sen om jag skulle få frågan om jag skulle ta tillbaka henne, så är mitt svar nej. MEN jag vet inte hur jag skulle svara på det face to face med henne. Skulle kanske känslorna ta över och man viker ner sig?

Det var väldigt jobbigt att ringa på och sen när hon inte hörde, låsa upp dörren med hennes nyckel och finna henne dammsugandes och stirrandes på mig. Vad säger man? Vad gör man?

Jag tog och ställde in grejerna och frågade lite hur det var, och sen så sa jag, ha det bra, Hejdå. Jag vände mig om och såg inte tillbaka utan bara stängde dörren till våra 8-9 månader som vi har delat våra tillsammans.
Hur sjukt är inte det? Att man bara kan stänga en dörr och en stor period av ens liv stängs och försvinner i bara minnen som förmodligen bleknar med åren, minnen och upplevelser man har haft tillsammans. Små saker som har varit Vi, interna skämt. Allt är nu bakom mig.

Ögonen ser framåt, med vad ser dom? Ett jävla mörker för stunden...