ryba

Idag har jag på allvar börjat känna att det sjunker in att H inte finns i mitt liv längre och inte kommer finnas framöver. Stod och duschade imorse och det enda jag kunde tänka på var våran första kyss. Vart den var och vad vi hade gjort framtills dess den dagen, det spelades upp för mig om och om igen. Det va så mysigt! Sen efter det gick jag och tänkte på vägen till jobbet, och jag kommer fan ihåg allt vi gjorde i början när vi träffades. Allt kändes så perfekt, och rätt. Och rätt det kände jag att vårat förhållande var, men ack vad fel man kan ha. Man kan tydligen inte bara ta hänsyn till vad man själv känner är rätt, tyvärr!

Men förhoppningsvis har jag påbörjat helningsfasen nu, och att det kommer kännas bättre för var dag som går. Men ack så svårt det är att låta bli att kolla in i hennes blogg för att se vad som händer, Skärpning Robert!
Måste sluta någongång så jag kan släppa den biten av vardagen. Men man är ju en självplågare, så vad ska man göra?